Genomgår kurativa (botande) behandlingar

• FICAN behöver utarbeta enhetliga vårdstigar och enhetlig vårdpraxis för cancervården i hela landet. Vårdstigarna inbegriper också rehabiliteringsstöd och psykosociala stödtjänster. FICAN-centren övervakar att vårdstigarna följs i hela landet.
• Rikstäckande dataregister inrättas för att samla in uppgifter från sjukhusen om cancerdiagnostiken, cancervårdens och rehabiliteringens kvalitet och det psykosociala stödets tillräcklighet.

• Varje patient får en egen samordnande ansvarig vårdare att tala med om sina behandlingar, hur de framskrider och om sina bekymmer och upplevelser.
• Det är viktigt att se till att varje patient vid behov får tjänster av en socialarbetare, näringsterapeut, fysioterapeut, ergoterapeut eller psykolog.
• Patienten hänvisas också till tredje sektorns tjänster, såsom till Cancerorganisationernas stöd- och rådgivningstjänster och kamratstödstjänster.

• Vård- och rehabiliteringsplanen är ett aktivt verktyg under hela vårdstigen. Den genomförs, utvärderas och uppdateras tillsammans med patienten medan behandlingarna framskrider.
• Det är viktigt att varje patient utifrån sina personliga behov får tillgång till evidensbaserad information, handledning och psykosocialt stöd för egenvård och rehabilitering.

• När behandlingarna inleds är det viktigt att gå igenom de individuella behoven, levnadsvanorna och livsmiljön med patienten: hur man sover, hur mycket man rör på sig, använder man tobaks- och nikotinprodukter eller alkohol, hur det ser ut på näringsfronten och hur det är med viktkontrollen.
• Tillsammans med patienten planeras ett individuellt stöd och handledning för att upprätthålla hälsosamma levnadsvanor eller för att se över levnadsvanorna. Patienten behöver motiveras, stödas och uppmuntras att uppmärksamma levnadsvanorna också i den nya livssituationen.

1. Jämlik vård

Mål: Patienterna vårdas individuellt, men enligt en jämlik vårdpraxis. Behandlingstidernas längd styrs med bindande tidsfrister. Vårdens kvalitet följs upp och kvalitetsuppgifterna förs in i registren. Patienternas språkliga rättigheter tryggas.

• Bindande tidsfrister är viktiga för att styra den tid det får ta från diagnosen till att vården inleds. FICAN-centren följer upp hur tidsfristerna följs inom respektive område.
• FICAN behöver utarbeta enhetliga vårdstigar och enhetlig vårdpraxis för cancerdiagnostiken och vården i hela landet. Vårdstigarna inbegriper också rehabiliteringsstöd och tjänster för psykosocialt stöd. FICAN-centren övervakar att vårdstigarna följs i hela landet.
• Rikstäckande dataregister inrättas för att samla in uppgifter från sjukhusen om cancerdiagnostiken, cancervårdens och rehabiliteringens kvalitet och det psykosociala stödets tillräcklighet.
• I rekryteringen ser man till att tvåspråkiga regioner får tillräckligt med personal som behärskar både finska och svenska. Patientens rätt att få vård på sitt modersmål säkerställs både genom språkkunskaper hos personalen och genom tillräckliga tolktjänster.
• För att säkerställa cancerkompetensen ska vårdare som arbetar med cancerpatienter vidareutbildas för arbete med cancervård.

2. Patientdelaktighet

Mål: Patienterna och patientorganisationerna deltar systematiskt i utvecklingen av sjukhusens verksamhetsmetoder och tjänster.

• Patientråd inrättas vid varje sjukhus. Vid rekrytering av medlemmar till patientråden lönar det sig att anlita patientorganisationerna.
• Sjukhusen samlar in respons och förslag från patienter och patientorganisationer och använder det i utvecklingen av verksamhetsmetoderna. Det kan vara bra att involvera patienter och patientorganisationer i arbetet med att planera och utveckla sjukhusens verksamhet.
• Erfarenhetsexperternas kunskap är bra att ta till när man utvecklar tjänsterna.
• På FICAN-nivå tas det fram en plan till ett program för patientutbildning på sjukhusen som syftar till att öka patienternas förståelse för sin sjukdom och dess olika verkningar. Planen uppdateras regelbundet.

1. Utveckling av vården

Mål: Cancervården, vårdpraxis och praxis för psykosocialt stöd utvecklas fortlöpande.

• De riksomfattande kvalitetsregisteruppgifterna är bra att använda när man utvecklar cancervården, vårdpraxis och praxis för psykosocialt stöd.
• Patienternas synpunkter på behandlingarna och sin livskvalitet samlas in systematiskt. Den patientrapporterade informationen används såväl i vårdbeslut och i avgöranden som rör rehabilitering och psykosocialt stöd som mera allmänt när man utvecklar behandlingarna.
• Det är bra att följa OECI:s anvisningar och ackrediteringskriterier för en högklassig cancervård.

2. Bra smärt- och symtombehandling

Mål: Varje patient får vid behov tillräcklig och rättidig behandling för sina smärtor och symtom.
RekommendationDet är viktigt att se till att varje patient får den smärt- och symtomlindring den behöver. Uppgifter patienten rapporterar in om sitt mående och hälsotillstånd är bra att använda när behovet och mängden av symtom- och smärtlindring ska bedömas.

• Hälsoproffs som har hand om cancer har efter sin grundläggande utbildning fått utbildning i behandling av cancersmärta och i palliativ vård. Vid behov säkerställs detta genom fortbildning. Se SHM:s rekommendationer.

3. Arbets- och funktionsförmågan uppmärksammas i valet av behandling

Mål: I valet av behandlingar beaktas deras inverkan på patientens arbets- och funktionsförmåga.

• Behandlingsvalet beaktar behandlingarnas inverkan på patientens arbets- och funktionsförmåga. Bevarandet av arbets- och funktionsförmågan är en av de faktorer som påverkar vårdbeslutet.

1. Tillräckliga personalresurser.

Mål: Det finns tillräckligt med personal för att varje patient ska få det psykosociala stöd den behöver.

• Det är viktigt att säkerställa vårdarresurserna så att varje patient kan få en egen samordnande ansvarig vårdare för hela sin vårdstig.
• Det satsas på tillgången till psykologer och psykiatriska sjukskötare för att deras tjänster ska kunna integreras i vårdstigen för alla patienter som är i behov av det.

2. Fungerande integration

Mål: Samarbetet mellan den specialiserade sjukvården, primärvården och socialservicen fungerar sömlöst och varje patient får det stöd den behöver.

• Specialansvarsområdena inom social- och hälsovården ser till att de kommuner och samkommuner som har produktionsansvar för cancervården har tillräckliga resurser och tillräcklig kompetens för den fortsatta vården och för informationsgången mellan olika aktörer.
• Praxis som stärker samarbetet och informationsgången mellan olika aktörer byggs upp. Den specialiserade sjukvården kan exempelvis introducera primärvårdspersonalen i cancervård vilket underlättar samarbetet och ökar patienternas förtroende för cancerkompetensen inom primärvården.

3. Information till patienten

Mål: Sjukhusen har lättillgänglig information om cancer och cancervård.

• Det är till fördel att installera skärmar i sjukhusens entréhallar och åtgärdsrum där man informerar om de sjukdomar enheten har hand om och om tillgängliga tjänster.

1. Tillräckligt med information om cancer och cancerbehandlingar

Mål: Varje patient får all information den behöver om sin egen sjukdom och om hur behandlingarna framskrider. Varje patient vet vart den kan vända sig för tilläggsinformation.

• Varje patient får en egen samordnande ansvarig vårdare att tala med om sina behandlingar, hur de framskrider och om sina bekymmer och upplevelser.
• Det säkerställs att patienten under sina behandlingar ständigt är medveten om var det går att få närmare information i frågor som rör vården . Det naturligaste är att denna kontakt är patientens ansvariga vårdare.
• Det är till fördel att ta fram eller att använda befintliga informationspaket som berättar om olika cancerbehandlingar och hur de konkret går till. Innan behandlingarna inleds är det viktigt att man med patienten och de närstående går igenom hur behandlingarna framskrider och de olika behandlingsfaserna.

2. Psykosocialt stöd för varje patient

Mål: Patienterna och de närstående får det psykosociala stöd de behöver.

• Psykosociala stödtjänster ingår automatiskt i vårdstigen. Varje patient informeras om tjänsterna och det stigma en del patienter kanske förknippar dem med dämpas efter förmåga.
• När behandlingarna inleds kartlägger man automatiskt patientens närmaste krets och hurudant stöd patienten kan behöva för att klara sig, om det till exempel inte finns något socialt nätverk att stödja sig på eller om patienten har försörjningsansvar.
• I vårdstigen byggs det in tjänster av socialarbetare, näringsterapeut, fysioterapeut, ergoterapeut, sexualrådgivare eller sexualterapeut samt psykolog för att den berörda vid behov ska få stöd och handledning i den nya livssituationen, för att leva med biverkningarna av behandlingarna och med den psykiska belastningen
• Med fördel hänvisas patienten till Cancerorganisationernas tjänster. Patienten kan uppmuntras att utnyttja både de riksomfattande och de regionala rådgivningstjänsterna och kamratstödet.
• Det kan vara bra att ge Cancerorganisationernas patientguider till patienten och de närstående.
• Man talar regelbundet med patienten om livskvaliteten, de sociala relationerna och välbefinnandet, däribland det sexuella välbefinnandet. Patienten uppmuntras att göra sådant som känns bra och som ger krafter.
• Det kan vara bra att försöka stärka patientens aktörskap så att ingen finner sig endast i rollen som patient eller som föremål för behandlingar. Tillsammans med patienten försöker man ta reda på vad som kunde hålla de normala, friska och bekanta aktiviteterna och livsområdena levande.
• I patientjournalen och i vård- och rehabiliteringsplanen skrivs det in vilket psykosocialt stöd och kamratstöd som har erbjudits och på vilket sätt patienten har hänvisats till tredje sektorns tjänster. Det kan vara bra med uppföljning om att det säkert tillhandahålls psykosocialt stöd under hela vårdstigen.

3. Patientens ekonomiska läge beaktas

Mål: Patienten får det stöd och den rådgivning den behöver för att klara av sin nya ekonomiska situation.

• Patienten hänvisas automatiskt till de tjänster socialarbetare tillhandahåller för att få stöd med att gå igenom sin ekonomiska situation och med att söka eventuella förmåner, sådant som ofta är belastande för patienten.
• Det är bra att ge kontaktuppgifterna till Cancerorganisationernas rådgivning om sociala förmåner där man kan resonera kring sin ekonomiska situation med en socialarbetare om man så vill.
• Berätta gärna för patienten om möjligheten att ansöka om vårddagsersättning från cancerföreningen i det egna området.
• Med patienter i yrkesverksam ålder bedöms det individuellt om det går att arbeta under behandlingarna.
• Arbetande patienters arbetsförmåga är bra att bedöma i god tid tillsammans med företagshälsovården.

4. Samarbete mellan olika aktörer

Mål: Samarbetet mellan de olika aktörerna inom hälso- och sjukvården fungerar sömlöst så att informationen om patientens behov och pågående behandlingar är tillgängliga för alla vårdande enheter.

• I vårdsammanfattningen antecknas kort vilka behandlingar patienten till dess har fått. Detta minskar patientens behov av att redogöra för sin vårdsituation, minskar belastningen och också de risker bristfällig information är förknippad med.
• Cancerkompetensen hos eventuella hemsjukhus stärks, eftersom allt flera patienter vårdas också på hemsjukhus under cancerbehandlingarna.

5. Psykosocialt stöd när behandlingarna inte har effekt

Mål: Om behandlingarna inte har effekt, får patienten automatiskt tillräckligt med högklassigt psykosocialt stöd då situationen kan vara lika hemsk, eller värre än att få en cancerdiagnos.

• Det är viktigt att varje patient automatiskt erbjuds psykosocialt stöd och kamratstöd. Patienten hänvisas automatiskt till samtal med läkare, sjuksköterska eller psykolog om det förändrade läget och de känslor det väcker.
• Det är viktigt att erbjuda patienten aktuell information om sjukdomsläget, till buds stående behandlingsalternativ och vilka verkningar de har.
• Det är till fördel att hänvisa patienten till Cancerorganisationernas rådgivnings- och kamratstödstjänster för tilläggsinformation och en möjlighet att tala om sin situation och sina känslor med ett proffs och med andra som gått igenom samma sak.
• Personalens kunskaper om den stress en förändrad sjukdomsbild orsakar patienten stärks.

1. Rehabiliteringsstöd och rehabiliteringstjänster till varje patient 

Mål: Redan i diagnosfasen görs det för varje patient en vård- och rehabiliteringsplan som genomförs, utvärderas och uppdateras medan behandlingarna pågår. Varje patient får det stöd den behöver för sin personliga rehabilitering.

• Den elektroniska vård- och rehabiliteringsplanen är ett aktivt verktyg under hela vårdstigen. Den genomförs, utvärderas och uppdateras tillsammans med patienten medan behandlingarna framskrider. Det är viktigt för patienten att i planen kunna följa hur sjukdomen, behandlingarna och den egna återhämtningen framskrider.
• Det är viktigt att tillhandahålla evidensbaserad information, handledning och psykosocialt stöd för egenvård av sjukdomen och för rehabiliteringen utgående från varje patients personliga behov.
• I ett tidigt stadium under behandlingarna erbjuder hälso- och sjukvården patienten rehabiliteringsfrämjande och resursstärkande interventioner som exempelvis syftar till att öka den fysiska aktiviteten, att stärka färdigheterna för egenvård, livskompetens och psykiskt välbefinnande, att komma till rätta med smärta och symtom eller att bearbeta cancerupplevelsen med hjälp av kamratstöd.
• Det kan vara bra att hänvisa patienten till Cancerorganisationernas rådgivnings- och kamratstödstjänster och till rehabiliteringskurser, alltså anpassningsträningskurser.
• Det är viktigt att se till att rehabiliterings- och servicehandledningen till olika aktörers tjänster fungerar sömlöst och utan avbrott. Valet av rehabiliteringstjänst görs utgående från patientens behov i samråd mellan patienten och ett interprofessionellt team.
• Servicekedjan (care mapping) för patienter i yrkesverksam ålder fastställs mellan den specialiserade sjukvården, primärvården och företagshälsovården respektive arbets- och näringslivstjänsterna. Vårdteamet bygger aktivt upp sådana servicekedjor som främjar patientens arbetsförmåga och hänvisar patienten till den service patienten behöver. Se exempelvis Työke-projektet om förhållandet mellan företagshälsovården och den övriga hälso- och sjukvården.
• När det gäller patienter i yrkesverksam ålder görs i god tid en bedömning av arbetsförmågan och en plan om återgången till arbetet och om bevarande och främjande av arbetsförmågan. Planen görs bäst i samråd mellan patienten och företagshälsovården.
• Bedömningen av arbetsförmågan hos patienter i yrkesverksam ålder görs på det ställe som har den bästa kompetensen för detta och som har direkt kontakt med patientens arbetsplats eller de sysselsättningsstödjande tjänsterna. Detta stöder återgången till arbetet och säkerställer de stödinsatser som behövs för att underlätta återgången eller för att få arbete.

BAKGRUND: I frågor som gäller arbetsförmågan hör patienter i arbetslivet primärt till företagshälsovården och studerande till studerandehälsovården. Hälso- och sjukvården för företagare och arbetslösa kan variera mellan primärvården och företagshälsovården. Också arbets- och näringslivstjänsterna kan ha en roll i identifieringen av arbetslösas behov av hälsovårdstjänster. Dessutom stöder Cancerorganisationerna cancerpatienter med att få arbete, att återgå till arbetet och att orka med arbetet i sjukdomens olika faser.

• Lång sjukfrånvaro hos patienten följs upp och patienten hänvisas till företagshälsovården eller till behövliga åtgärder när sjukledigheten uppgår till 30 dagar.
• Vid sjukskrivningar är det bra att beakta den s.k. 30–60–90-regeln som syftar till ett tätare samarbete mellan arbetsgivare, patient och företagshälsovård, till att förebygga en förlängd arbetsoförmåga och till ett ökat tidigt stöd.
  BAKGRUND: 30–60–90-regeln gäller också arbetslösa patienter som sjukskrivs. Anhopningen av sjukledigheter är ett tecken på arbetsoförmåga, vilket kan påverka exempelvis rätten till förmåner eller till FPA:s rehabilitering.

2. Stärkt aktörskap och delaktighet

Mål: Patientens eget aktiva aktörskap stöds. Rehabiliteringen utgår från patientens motivation, egen måluppställning och egna resurser som stöds och stärks.

• Det är bra att försöka stärka patientens aktörskap till exempel genom att ge patienten ansvar för besluten om sin hälsa och vård och genom att stödja patienten att ta ansvar för sin återhämtning, sitt välbefinnande och främjandet av sin hälsa.
• Under behandlingarna lönar det sig att systematiskt samla in välbefinnande- och uppföljningsdata av patienten om hälsotillstånd, symtom, resurser, livskvalitet samt funktions- och arbetsförmåga. Patienten uppmuntras till att aktivt bedöma och rapportera in sitt eget välbefinnande. Var och en ska ha möjlighet att rapportera om sitt mående oavsett ålder, tillgångar eller modersmål.
• De uppgifter patienten själv har producerat används för att utvärdera behovet av rehabiliteringsstöd och i planeringen av det individuella stödet.
• Patientrapporterade välbefinnande- och uppföljningsdata skrivs in i den elektroniska vård- och rehabiliteringsplanen. Det lönar sig att använda elektroniska tillämpningar för insamling och rapportering av uppgifterna.
• Med hjälp av samtal med patienten och av de patientrapporterade bedömningsuppgifterna försöker man i ett tidigt stadium identifiera eventuella ändringar i stödbehovet och erbjuda sådant stöd som behövs.
• Så fort hälsan tillåter uppmuntras patienten att fortsätta i eller återgå till arbetslivet eller studierna. Återgången till vardagen stöds på det sätt patienten behöver.

Mål: Strukturerna och resurserna ska bidra till att personalen kan bedriva hälsofrämjande integrerat i vården.

• Varje sjukvårdsdistrikt har en tobaksklinik som stöder och samordnar arbetet för rökstopp i regionen och som utvecklar avvänjningskompetensen och en enhetlig praxis.
• Personaltillgången och personalens kompetens säkerställs.
• Tillräcklig tillgång till tjänster av näringsterapeuter, fysioterapeuter och tobaksskötare säkerställs genom rekryteringsbeslut.

1. Hälsofrämjande integrerat i vårdstigen

Mål: Hälso- och sjukvården stöder patienten med att upprätthålla hälsosamma levnadsvanor och tillhandahåller begriplig information om levnadsvanornas inverkan på välbefinnandet och på cancerbehandlingarna. Hälsofrämjandet, eller den så kallade tertiära preventionen, är inbyggd i vårdstigen. Målet är att motverka att sjukdomen framskrider, komplikationer tillstöter eller att biverkningarna förvärras.

• När behandlingarna inleds är det viktigt att gå igenom de individuella behoven, levnadsvanorna och livsmiljön med patienten: hur man sover, hur mycket man rör på sig, använder man tobaks- och nikotinprodukter eller alkohol, hur det är på näringsfronten och med viktkontrollen.
• Tillsammans med patienten planeras stöd och handledning individuellt för att upprätthålla hälsosamma levnadsvanor eller för att se över levnadsvanorna. Patienten motiveras, bistås och uppmuntras att uppmärksamma levnadsvanorna också i den nya livssituationen.
• Patienten uppmuntras till ändrad livsföring före operationen med hjälp av en motiverande intervju. Bland annat följande teman tas upp:
  • Nyttan av att sluta använda tobaks- och nikotinprodukter
  • Motionens betydelse för att minska operationsriskerna
  • Nyttan av att undvika alkohol före operationen
  • De egna förberedelsernas inverkan på en smidigare operation och snabbare återhämtning
  • Se närmare i Hälsobyn
• Det är viktigt att innehållet och stilen i stöd och handledning beaktar patientens nya livssituation. En cancerdiagnos kan fungera som sporre till ändrade levnadsvanor men å andra sidan kan den belastning cancern orsakar ta krafter från att fokusera på levnadsvanorna.
• Patientens livssituation, ålder och eventuella andra sjukdomar är viktiga att beakta i handledningen om levnadsvanor.
• Det är bra att tala med patienten om hur cancerbehandlingarna kan öka risken att insjukna i andra kroniska sjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdomar, osteoporos och typ 2-diabetes och att stödja patienten med de ändringar i levnadsvanorna som behövs för att förebygga sjukdomar.
• Unga patienter ges åldersadekvat handledning och rådgivning om hälsosamma levnadsvanor och om hur viktiga de är.
• Levnadsvanornas betydelse för välbefinnandet på lång sikt och för den framtida livskvaliteten tas upp med patienten. Patienten erbjuds sådant stöd som behövs för att ändra levnadsvanorna. Bi- och skadeverkningar, liksom även senare verkningar av cancern och cancerbehandlingarna beaktas när man planerar handledning och rådgivning om levnadsvanor. Särskilt unga cancerpatienter uppmärksammas.

BAKGRUND: Unga cancerpatienter som rör på sig enligt rekommendationerna upplever sin livskvalitet som klart bättre än de som rör på sig mindre. Enligt enkäter önskar unga cancerpatienter få motionshandledning av en motionsexpert.

2. Stöd för att sluta använda tobaks- och nikotinprodukter 

Mål: Stöd för att sluta använda tobaks- och nikotinprodukter ingår automatiskt i sådana patienters vårdstig som använder dessa produkter.

BAKGRUND: Prognosen för många cancerformer förbättras om man slutar använda tobaks- och nikotinprodukter. Dessutom har de som slutat mindre risk för oönskade verkningar av behandlingarna, för cancerrecidiv, för att det utvecklas sekundär cancer eller för död. Risken för operationskomplikationer är större för rökare än för icke-rökare och återhämtningen sämre. Tobaks- och nikotinprodukter försämrar syretillförseln i vävnaderna vilket påverkar effekten av strålbehandling. Tobaksrökning under strålbehandlingstiden ökar risken för sekundär cancer upp till tiofalt. Hos dem som slutat röka förekommer klart mindre symtom och smärta än hos dem som fortsatt röka. Dessutom kan tobaksrökning påverka cancerläkemedlens metabolism och försämra deras effekt. Rökstopp när cancern fastställs kan minska dödsrisken med upp till 30−40 %.

• Användning av tobaks- och nikotinprodukter tas upp till diskussion innan cancerbehandlingarna sätts in. Både före och efter behandlingarna tillhandahålls mångsidigt och för patientens livssituation lämpligt stöd för avvänjning. Det lönar sig att tillämpa motiverande intervjuer som stöd för ändrade levnadsvanor.
• Före canceroperationer kan det vara bra att använda verksamhetsmodellen Rökfri till operationen.

3. Sömnvård för cancerpatienter

Mål: Sömnvård ingår automatiskt i vårdkedjan.

BAKGRUND: Upp till 25−60 % av cancerpatienterna lider av sömnlöshet. Sömnlösheten kan bero både på den psykiska belastningen som cancern är förknippad med och på cancerbehandlingarna. Sömnlöshet försämrar livskvaliteten och möjligtvis till och med tillfriskningsprognosen eftersom den inverkar på de immunologiska försvarsmekanismerna.

• I samtal med patienten och med hjälp av självutvärderingsmetoder utreds sömnens kvalitet och kvantitet.
• Det kan vara bra att vid behov erbjuda patienten sömnlöshetsbehandlingar, såsom kognitiv beteendeterapi mot sömnlöshet och vid behov läkemedelsterapi.

4. Motions- och näringsrådgivning

Mål: Patienterna ges stöd och råd i frågor som rör motion och näring. Tjänsterna är tillgängliga för alla som behöver dem.

BAKGRUND: Motion förbättrar den fysiska funktionsförmågan och det psykiska välbefinnandet och lindrar samtidigt oönskade verkningar av behandlingarna, såsom trötthet, och olägenheter efter behandlingarna. Patienterna kan emellertid ha svårigheter med motionerandet eller rädslor för motionens inverkan på behandlingarna. Cancer och cancerbehandlingar kan påverka kostvanorna och nutritionen på olika sätt och orsaka avmagring eller matrelaterade problem, såsom illamående eller aptitlöshet, men eventuellt också viktökning.

• Patienten får stöd och uppmuntran till motion och fysiska aktiviteter under behandlingarna. Det satsas på att få bort olika rädslor i anknytning till motion under cancerbehandlingarna.
• Det är bra att hjälpa till med att hitta sådana motionsgrenar som passar just den enskilda patienten och som tar hänsyn till patientens behov och intressen. Vid behov ges patienten handledning av en fysioterapeut för att hitta lämpliga sätt att motionera i den nya livssituationen.
• I samtal med patienten och med hjälp av självutvärderingsmetoder kartläggs kostvanorna och att nutritionen är tillräcklig.
• Vid behov erbjuds patienten stöd i kostrelaterade frågor och tillgång till handledning av en näringsterapeut.